Winston Churchill, före anfallet vid Omdurman



Churchill, krigshjälten med V-tecknet och cigarren känner de flesta till - Sir Winston Churchill, officer, politiker, brittisk premiärminister. Churchill blev framför allt berömd för sina radiotal under andra världskriget, Bland de många kända citaten finns: Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning. Han svetsade samman den folkliga motståndsviljans djupaste känsla och riktade sig direkt till Hitler:



You do your worst - and we will do our best!



Inte alla vet att han även skrev litterärt fulllödiga böcker och fick Nobelpriset i litteratur 1953. Hans enda roman, Savrola, är en historia om undertryckandet av, och kampen för, politisk frihet.



I boken "Min ungdom" skildrar Winston Churchill sitt deltagande i 21:a lansiärernas anfall mot dervischerna vid Omdurman 1899; en helt autentisk kavallerichock - ryttarna sprängde fram knä vid knä i full galopp, lansarna fällda och värjorna dragna. I förbigående dödar Churchill, så vitt man förstår, minst två medmänniskor och förklarar att det egentligen inte är så märkvärdigt:



"En kavallerichock", skriver han, "är ganska lik vardagslivet. Så länge man är all right och sitter säkert i sadeln och har kontroll över hästen och är ordentligt beväpnad, lämnar en fienden mest i fred. Men så fort foten glider ur stigbygeln eller man tappar tyglarna eller något av sina vapen eller såras, eller om hästen såras, då kommer det ögonblick då från alla håll fienden störtar sig över en..."



En idyllisk syn på striden och en bitter syn på livet.


Precis så är det.

Syrenerna blommar! Denna märkliga vår är inte som vanligt; syrenerna vräker ut sin ljuva doft och blommar som aldrig förr, i kaskader... De tunga klasarna hänger över staket och över allting. Husfadern kommenterade detta - vi har aldrig haft så mycket syrenblommor!



Som för att markera att våren nu övergått i försommar...



Ingrid och jag och tre hundar foro i västerled och hade långa och angenäma samtal om alla sommarens begivenheter; nya stjärnor ska tändas, gamla klenoder putsas upp... Vi är i stort sett ense om resmål, nu när vi kommit på strategin!



Problemet har varit att skottar och västgötaspetsar sällan är på samma dag, så det hela är nu i demokratisk och rättvisemärkt ordning ordnat till allas belåtenhet..



Men ett fenomen lär vi inte slippa undan, detta att med hundhandlandet som numera utvecklats till rena ofoget. Varför SPRINGER folk med sina hundar? Vad ska det vara bra för? Ser inte ut som exteriörbedömning av hund, mer som om man sprang efter bussen...



Yours Truly tror att det hänger ihop med ett annat nytidstecken; dagens generations outrotliga önskan att visa upp sig själv, att ses och bli sedd. Let´s Dance!



Så drog jag mig till minnes att någon annan sagt detta förr, fast bättre.



Grubbel.



Forskning!



Så kom jag på det! I en intervju i tidningen HUNDEN 1981 - O Those Were The Says..



(Inom parentes sagt: jag skulle intervjua Kari Järvinen, just hemkommen från internationell domarturné. Det var samma årstid och väder som nu, syrenerna blommade - SAMMA syrener! Järvinen och Paul Stanton satt i syrenbersån med Ingrid, som då var liten tulta. SAMMA lilla I - som nu satt i bilen med mor! - gungade på det Järvinenska knät - ja, han är ju tvillingpappa och van... Då såg jag Kenneth Edhs bil svänga in på gården. "Slår vad om att Kenneth säger: Hej, är ni här?"



Kenneth klev ur bilen, tog en överblick över sällskapet och sa mycket riktigt:



- Heeej, är niii här...



Tre internationella allrounders på vår gård, alla herrar hade vita skjortor och det var en härlig dag! O those were the days ... vi visste inte hur bra vi hade det... Slut på parentesen).



Tillbaka till ordningen! Så här blev en del av intervjun i HUNDEN för snart 30 år sedan, det visar bara hur framsynt Kari Järvinen var (och är):



"Hela världen har upptäckt våra ypperliga nordiska domare. När gör vi det själva?



En annan järvinensk kommentar vill jag inte undanhålla läsarna. Som gammal ishockeyspelare - o dessa idrottsfinnar! - målvakt i allfinskan om jag fattat saken rätt - är han ju van vid att ta vissa smällar och säga ifrån:



Som när han dömde i Sverige nyligen, en av de stora sällskapshundsraserna, var han tvungen att stoppa bedömningen. Det var helt omöjligt att se om hundarna hade korrekta rastypiska rörelser eftersom alla handlers rusade runt ringen i expressfart. Kari verkar omhulda min favorittes, att hunden måste vara inte bara bara anatomiskt sund och välbyggd, ha prima temperament, etc. - utan måste framför allt vara typisk för sin RAS - ha alla dessa egenskaper som tillsammans gör honom lik sin ras och olik alla andra raser. Annars är hunden ifråga bara en välkonstruerad hund vilken-som-helst. Så därför är det bättre att jag låter K. J. säga det:



- Gå med hundarna, inte rusa! Det är på Stadion det är sprinterlopp i Finnkampen, inte här!



Ingenting är nämligen mer avslöjande än långsam skritt.



- Vem är det egentligen som har dresserat svenskarna att hundar, oavsett ras, ska rusa som vettvillingar i ringen?



Detta om Järvinen och Finnkampen."***PS Colliebloggen uppdaerad!Skottebloggen uppdaterad!Så nu j---ar...