Hej ni som läser tidningen Brukshunden - det är Jack som är på bilden illustrerande kröniketexten Det Lilla Livet. Jag vet att folk kommer att fråga, kanske känna igen fotot...


Fast krönikan handlar förstås om Jacks dotter Odetta, så det blev lite fejk! Tillgängliga bilder på lilla O visade sig inte hålla för publicering... Men far och dotter är så lika så det spelar ingen roll och Chefen hade redan den fina bilden på pappa i samma ålder. Hur som helst blev det ett trevligt inslag i tidningen, det var vad som var beställt, så alla är nöjda. Och krönikörens uppgift var att förmedla känslan av och glädjen med en liten-valp-vilken-som-helst...

Något har hänt. Vaknande en morgon och rörde mig lite försiktigt... Kändes ingenting! Ingen ilning av smärta i korsryggen, ingen ischiasnerv ikläm! Vafalls! Hade blivit så van vid detta tillstånd som plågat de senaste åtta åren; ingick väl i att bli gamling...

Gick upp och knallade omkring, fortfarande ingenting, ryggen höll sig lugn.

Kände blott en stillsam eufori!

Vad var det då som inträffat? ändrats på? vilken helande underkur hade hugsvalat den skröppliga kroppen?

Inte en susning! Inga doktorer, pillerkrämare, kotknackare eller svängare av rökelskar kan ta åt sig äran.

Kanske är det bara så här att en annan mitt i livets lopp har tappat 3-4 kilon och på så vis blivit av med en del överhäng, vilket i sin tur bidrog till snedbelastning, etc? Ja det måste väl fresta på i längden att kånka runt på typ en ordinär huskatt?

Och hur hade tappandet gått till? Har ej bantat, fastat, späkt mig, tränat eller ens motionerat...

Jo hemligheten är borttagandet av allt "vitt" i kosten - socker och vetemjöl (snask, läsk, etc förtär jag ändå inte), ett minimum av stärklelserika födoämnen som pasta, ris, potatis. Syftet med omläggning av dieten var inte att bli smalare (och förhoppningsvis snyggare...) utan helt enkelt att Yours Truly sen gammalt har lite tjall på blodsockret och blir väldigt trött av pannkaka och wienerbrö...

Kanske är roten till det onda med svenska folkets övervikt och välfärdssjukdomar helt enkelt den heligaste av svenska riter - fikapausen? Då med alla smarriga tillbehör förstås... Bort det!

Så nu fungerade det med denna glädjande spinn-offeffekt. Inte för att det kanske direkt Syns - men det KÄNNS...

Provade finjeansen som inte gått att knäppa de senaste åren. Gick utmärkt att knäppa!

Och pigg är man! Hurra! Hosianna i höjden! Heureka! Tack käre gode Gud som sett till din tjänarinnas ringhet! Nu ska här göras allt som tidigare varit pinligt; städa, skura, dammsuga! Kamma och borsta djur! Träna hundar! Promenera! Ja, Jesus - jag skulle kunna lyfta en liten häst...