Ingrids skotska terrier Viggo bekantar sig med våra shetlandsponnyer; svartshäcken Viola och Dolly och Voice som är fuxar med ljus man och svans. Rasigt!

Ingrid kom ut med sina hundar, skotten Viggo och västgöten Uno. Vi fikade och sedan gick vi alla på promenad i det vackra vintervädret. Gerda, Jack och Gunvald av de våra följde med, löptikarna fick stanna hemma... Det är härligt att ha hundar som kan fungera väl tillsammans även under rådande omständigheter; tre fullvuxna hanar och en skotte. Some gentlemen... Man kan konstatera att en egen skotsk terrier rycker allt närmare... Viggo charmade alla! Vi gick vägen till Utgrund, vid änden på sjön, sedan genom skogen mot Nedernäs - hundarna fick turas om att springa lösa.

Alla kom hem rödblommiga och pigga; nu ska vi laga middag tillsammans... revbenspjäll är det tänkt... mums!
---
Revbenspjällen blev delikata, med ingefära och hemlagat äppelmos och klyftpotatis till. Som efterrätt överraskade far med glasstårta med choklad!
Så småningom kördes lilla I med vovvar hem. Tack Ingrid för en otroligt trevlig dag! Och tack för de små söta skottarna för my collection!
Far och jag ägnar resten av kvällen åt våra julklappsböcker, stora koppar med te, morotsmuffins och whiskey . Här hålles ångan uppe på varjehanda vis!

God Morgon! Under natten har kung Bore och Fenrisulven tillsammans lagt gården i svepning. Husfadern skall till staden för att hämta Ingrid med hundar. Detta får dock anstå något, tills plogbil varit ute och det blir framkomlighet på vägarna. Det har dock sin trivsamhet att sitta inne och genom köldrosiga fönster med frostens spetsgarnityrer se hur de gamla utsikterna blivit bulliga och vita.




Idag är det fjärde dagen på det nya året och s k klämdag. Would I ever forget... Värst i kläm är min ischiasnerv, vilken är lömsk på så sätt att den slår till rätt som det är. Aj!! Det kan utlösas av en enkel rörelse...




Av en mångkunnig och älskvärd vän fick jag följande råd:




* intag smärtstillande! Förslagsvis en komb av acetylsalicylsyra + paracetamol x 3/dag. Hm... låter som en kraftfull dagsdos... Underlåtenhet gör att man undviker vissa rörelser och snedbeslastar kroppen. Ont blir värre!




* skaffa elektrisk madrass! Har ingen sådan, så det får duga med värmedynan...




* solarium! Det är tveksamt, har aldrig solarat så att säga.




Men det andra ska vi testa... Vad som helst är bättre än att wobbla runt som Quasimodo!--Tack för alla kommentarer och då inte minst med anledning av vår vän Pekkas bortgång.

http://skotte.bloggagratis.se/

Scottish Terriers 1936 The cards illustrated are all scans of the original vintage cards ... they originally came in cigarette packets each card is of a standard size: approx 1½ x 2¾ inchesthe descriptions on the back were often duplicated or reproduced with little variation.Gallaher Dog Portraits, 1936 - cigarette cards, miniature works of Art, series 1. series of 48 dog portraits in full color, each card features a portrait of a different breed, the print is of good quality and reasonably sharp.

Scottie Dog - vintage picture A sturdy, dour little dog, very faithful and game. Head long, nearly flat in skull, with slight depression between eyes and level mouth. Nose large and black. Eyes almond-shaped, dark brown and deep set. Ears neat, pointed and erect. Neck muscular and of moderate length. Chest broad and deep. Forelegs short, straight and heavily boned. Feet of good size and well padded. Hack straight, proportionately short and very strong. Loin deep and muscular. Hindquarters very powerful with well-bent stifles. Tail moderately long, tapering and carried up. Coat harsh, dense and wiry; undercoat short, dense and soft. Colour: black, wheaten or brindles of any colour.1937 DOGS - No 46 in a series of 50, issued by Wills

Kors! Ulvusbloggen är tillbaks på listan över 100 populäraste bloggarna. Och så är övriga bloggande vgs-kamrater, som i likhet med undertecknad åkte ut i julstöket.Bilden föreställer Ch Westorp Jack McCall & Westorps Wyatt Earp - brothers in arms på tiden det begav sig. Uppf & foto: Annika Lundblad

Ett par veckors ihållande kyla och inget skyddande snötäcke börjar ta ut sin rätt! Allt är bottenfruset, inte bara i stallhinkarna. Tjälen kryper allt djupare ner i marken - Nilssons kunde nästan inte få ner hållarna till marschallerna i jorden. Husfadern, som är katastrofbenägen, och underkunnig i olika fysikaliska omständigheter, sa dovt: "Snart får (sommarstuge)grannarna problem..." Och syftade då till husägare runtom, med dålig isolering och/eller klent besökta fritidshus. Vattnet kommer att frysa... ledningar spricka... och därtill hörande biomständigheter.


Det räcker med att sitta inomhus och känna gravkylan som kryper upp längs benen. Brrrr...


Häromdagen hände det som inte fick hända; genom kallt väder och förmodligen också spänningar i samband med nyårets befarade rysligheter, kom ischiasnervern i kläm! Jämrans så ont! Inga andra kroppsrörelser än mycket försiktig andhämtning tillåts! Påklädning är en hasard! Dessutom jävlas Det Onda Knäet! Och Den Onda Tanden! Allt sitter på höger sida, så Yours Truly har numera endast en fungerade vänstersida! Om detta kan man säga roligheter... Gör inte det!


Dessutom fick jag mig till livs följande: "Döende av vittrande hjärtklaffar till följd av en  oduglig tandläkares misslyckade rotfyllning fyller jag likväl min kvarvarande och tynande tillvaro med allehanda verbala utrop mot andra oegentligheter och i hederns och de heliga sakernas namn…"


Det är fler än jag som mår pyton, vilket ingalunda gör att det hela känns bättre!


Fler järtecken: Alla tikar löper, alltså fyra stycken, men ingen löper "ordentligt"... Hade med blandade känslor sett fram emot en julhelg med tjut och skäll och nattliga serenader. Ingenting! Inga varmare känslor från någon part! Har aldrig varit med om detta!


Andra konstigheter: hovslagaren kom hit igår, men åkte härifrån utan att stona blivit verkade. I och för sig var behovet minimalt; på grund av den hårdfrusna marken har ponnyerna sas på egen hov nött ner sina fötter... Men det gick inte att kratsa hovarna, för isen frusit under desamma... Hovis hade aldrig sett något liknande och det har inte jag heller. Han lämnade kvar en rasp, så vi får fila själva!


För den som undrar över bloggtiteln, och icke är litterärt och/eller historiskt bevandrad, eller kan/ids googla själv, meddeles att Elspeth McGiddicuddy, dvs min alter ego, förekommer i Agatha Christies 4.50 From Paddington (som f ö gick på TV under helgen). Mrs McGiddicuddy blir vittne till ett mord i ett förbipasserande tåg och blir inte trodd... Förstår precis hur hon känner sig!


Major-General Sir Edward Spears var brittisk sambandsofficer under båda världskrigen och Winston Churchills personliga sändebud. Han skrev Assignment to Catastrophe - Vittne till katastrof(er) - grundat på sina erfarenheter. Kan även sätta mig in i Sir Edwards tillvaro! Om Yours Truly skulle ge sig till att plita ihop memoarerna, så är detta en lämplig titel, och jag tänker då närmast på förhållandena i (hund)världen...


Skall återkomma till det!


God fortsättning!
---
PS Husfadern är ute med Minna för att leta efter Gunvalds koppel, som tappades å promenad... På så vis blir våra hundar ovanligt välmotionerade! Kopplet hittades inte, dessvärre, då det är lite special med det, kedja på halva längden, då lilla G är koppelgnagare och klipper av ett vanligt läderdito i ett enda nafs.