Straxt före nyår fick jag höra att en av våra första hundvänner, Dr Pekka Jäppinen, Fuinrando kennel, hade avlidit i en hastigt förlöpande sjukdom. Chock och ledsnad! Unga karlen! Pekka var bara lite mer än 50... Livet passerade revy...




Det var i början av 70-talet som Pekka kom in i vårt liv via ett brev från Finland på sirlig engelska. En herre gjorde förfrågan om våra japanese chin och då speciellt den röd-vita varianten, som han var intresserad av. Det överenskoms att han skulle hämtas i Norrtälje hamn, dit finlandsfärjorna då anlände. Vi tittade och tittad, men ingen finsk mansperson motsvarade våra föreställningar om en japanese chin-spekulant. Så stod där då en tonårig rese, en tvåmetersyngling i röd toppluva. Det var Pekka, som på stapplig engelska presenterade sig...




Väl hemma hos oss bestämde han sig raskt för en hanvalp, Ulvus Ling-E-Lang, som så småningom blev champion. Unge Pekka var redan då oerhört företagsam och åkte över till USA med hunden som där blev US Champion. Så här skrev Pekka på sin hemsida om sina japanese chin:




"Like many of us, I have been interested in all kinds of animals since I was very young, I started with cats, Persian and European shorthair, or British shorthair as they were called those days. Later I bred aslo various kinds of birds, rabbits and other small mammals and even goats and pigs.









I was interested in competition and won my first two BIS with carrots and sundried figs years and years ago.









I was introduced to Chins also when I was a small child and have had several shared my life with them ever since. My first love was Am & Can Ch Bluemarc's Hojo and his brother Am Ch Bluemarc's Sonny of Jadel's who was also the sire of my first Chin, Int & FIN & S & N Ch Jadel's Mikado no Sunkin Taro whom I brought with me from California, US together with his halfsister Jadel's Joshin. Both of these were bred by Mrs Donna Hensley of Orangevale, CA.









I knew already the legendary Mrs Lisbeth Sigfridsson, later Mrs Högman, Ulvus kennels of Sweden and several dogs bred by her moved to me, among them Int & S & FIN & N Ch Ulvus Quanta Essentia who is behind most of my dogs of today. Later I have I have added several new lines from Japan, Russia, Europe and USA to my breeding program. It is impossible to mention all of them, but three of them, Int & NZ & AM & FIN & N & S Ch Kyasha Shimogamo bred by Mrs Mary Newton in Auckland, New Zealand Int & Am & DK & FIN & S & N Ch Tommi-san's Twinkling and Int Multich WW 1988 Tosaho Reason to be Cheerful, both the latter were bred by Mesdames Tommi and Sandi Hooban, Norfolk, MA, have left their fingerprints on my breedingprogram."




Pekka var begåvad utöver det vanliga och utbildade sig till läkare, skaffade arbete och boende i Norge och i Sverige, senare även i Spanien. Han lärde sig ryska och japanska, tog sig fram överallt i världen och dök upp på utställningar med sina älskade chins.




Pekka sa ofta att ingenting gick upp mot mina hundar, och jag tror att han hade rätt, i vart fall om han menade att hundarna var inte bara vackra och trevliga, för det är japaneser, utan även sunda. Japanese chin är en knepig ras att föda upp och jag slutade med dem i början på 90-talet, något som jag ofta ångrat. Pekka hörde av sig, ibland från något avlägset hörn av jordklotet, alltid med sina speciella skämt och förfrågningar: "Hur står det till med Fru Sigfridsson? Har lilla Ingrid blivit så stor så att hon kan svara i telefon själv?"




Vi fortsatte att vara vänner även sedan jag slutat med japaneserna. Pekka var rasen trogen och hade alltid nya planer för sina chins. Japanesernas, i många avseenden, störste vän har gått ur tiden. Frid över Pekkas minne.

Ja det kan man ängsligt fråga sig. Men jag börjar som vanligt med att lista det som kan bli och överlåter resten till Försynen:


* Världen - Så här skrev Carl Bildt på sin blogg 23 december: "Och de ekonomiska nyheterna fortsätter att förvärras. Vi går mot ett 2009 som kommer att bli riktigt eländigt - mer eller mindre överallt. Den ekonomiska nedgången i Europa nu är av en omfattning som jag inte tror att vi upplevt på ett halvt sekel. Siffrorna kommer att bli förfärliga."


Jaha, det låter ju inte så muntert. Strategin för Yours Truly? Sitta still i båten och hålla hårt i plånboken...


* Familjen - Inga stora omvälvningar äro i sikte. Ingrid & Ola skall dock åka till Japan och Far talar om en stundande pensionering. För övrigt hoppas jag att det fortsättningsvis går La Famillia väl i händer och att vi alla stretar på på det gamla hemtrevliga viset!


* Hälsan - Inget dramatiskt har skett, förutom att jag under julhelgen bet av ytterligare en stor bit av Den Onda Tanden, så nu begriper till och med lilla ja att någon form av åtgärd rycker närmare... Men... nu hör det till saken att Yours Truly - som aldrig någonsin sjåpat sig! - nu har näst-intill beröringsskräck med allt vad sjukvård etc hör. Närmar sig en vitrockad person med lömsk uppsyn och receptblock i handen så flyr jag skrikande utför trappan... Får hjärtklappning och öronsus vid blotta tanken! Sant! Detta på grund av felbehandling och nära-döden-upplevelse å N---e Sj---s. Så jag får jobba med frågan... Kognitiv beteendeterapi?


* Jobb - Har fullproppad agenda, så man lär kunna känna sig försörjd i överskådlig framtid.


* Djuren - Just nu löper alla fyra tikarna, lesbisk dans exekveras, pojkarna är vindögda... Inga valpkullar planeras, trots att tidpunkten är minst sagt idealisk. Tror inte det finns skuggan av en chans till avsättningsmöjligheter, tyvärr. Alla mina bekanta sitter med valpar kvar och valphänvisningen ekar lika öde som ett nedlagt postkontor.


Ett par utställningar planeras dock, mer om detta när närmare planer tar form.


Vårt shettisföl Viola har nu vuxit till en grann tvååring. Visst vore det roligt att visa henne för expertisen? Inkörning planeras...


* Bilarna - Nu har jag betalt sista amorteringen på min röda Ford. Hurra! Fars blå Ford är tyvärr skruttig bortom all beskrivning och ligger i själatåget... Min hetaste åstundan är en nyare dito, fast Flexifuel. Kostar mången peng... men då håller jag ju mig pigg och rask och blir sååå kreativ!


* Huset - Upp-piffning av hemmet kommer att fortgå, i snigelfart visserligen, men det finns inom möligheternas gräns att det ska kunna bli målning och tapetsering under sommaren. Det vore lycka!


* Nytillskott - Kanske väntar en "liten en" söderut? Eller kanske i västerled? I bästa fall både-och... Den som lever får se...

Ja! Vi överlevde nyåret! Det sköts och smälldes en del, men inga hundar eller hästar var rädda eller kom till skada.Min glädje och lättnad känner inga gränser, speciellt med tanke på hur det var skräcknyåret för 2 år sedan...Kanske spelade vädret och kylan in, men det var mycket lugnare i år.Jag är helt övertygad om att SKK:s och STOKK:s metodiska och långsiktiga strategi har burit frukt. Hurra!Stort grattis och all lycka med arbetet i Kennelklubben under kommande år!