Foto: Gunnar Lindgren

  Nu hoppar vi raskt över alla valpbetittningspreludier, Rasmus installerande i nya hemmet, m.m - innan den tålmodiga läsekretsen kräks över allt valpgull... Rasmus har hunnit bli 3 månader och börjat i första förberedande dvs valpkurs på Norrtälje lokala KK.

Obs lille R:s själfulla blick och den absoluta ömsesidiga koncentrationen!

PS Det är bara att inse att Yours Truly sett sina bästa dagar... och får förlika sig med detta faktum... Det finns fler bilder, kommer vad det lider - rena lyteskomiken... Men är man pensionär har man också rätt att se tomtig ut! Men framtidshoppet dvs valpen är söt!

Foto: Anita Whitmarsh

Som den här ljuvliga och hjärtenupande   och denna med lots of spirit - obs terroristernas projekt i bakgrunden!   och här - full fart ut i livet!

   och denna - i vitsippsbacken!   Vad gjorde uppfödarna när det inte fanns internet?

Foto: Anita Whitmarsh

Mor Solveig har gått ut och lådan bevakas av William och Harry   

Svedala Rasmus Berguv!

  Minns inte om jag hade några önskemål om kön, färg, svansstatus eller andra individuella särdrag. Jag ville "köpa en stamtavla" - resten var ren bonus...  Det här är första bilden jag såg. Sen var det från min sida inte något snack. Det fick bli den store med nackfläcken.

Oscar Wilde: Every saint has a past and every sinner has a future. 
 Under slutet av förra decenniet var det gott om tappade sugar... Misströstan spred sig på många plan - jobben, ekonomin... Skulle Yours Truly någonsin få fason på Huset? Och hur blir det med hunderiet? 

Drömmen om en liten fining efter någon av favoriterna blev allt suddigare i kanterna...

Men i allt som gick i moll följde jag trots - eller kanske just därför - med uppmärksamhet bedrifterna av Solveigs avkommor - tycker mycker om Anitas egen William - CH Svedala Samuel Skräddare - och halvbrodern Svedala Kjelle Käpphäst (äg Åsvallens kennel) ligger nära idealet... Och lite mer på avstånd - Niilos framfart i ringarna. Suck!

Och så plötsligt en dag... mitt i smällkalla vintern! Då fick jag på något vis klart för mig att precis allt det som jag hoppats på kanske skulle bli verklighet!

Diskreta sonderingar gjordes... Solveig var dräktig och väntade valpar med Niilo! Kvack!  Väldigt dräktig...  

Den här uttrycksfulla bilden togs av uppfödaren Anita Whitmarsh och beledsagades av texten: Snöstorm, dräktig... eländes elände...

Sen följde en andlös väntan; skulle Solveig gå tiden ut? Av magens omfång att döma så var det många valpar som trängdes... Tummar hölls och jag punktmarkerade  http://www.svedala2u.se Svedalas hemsida  tio gånger om da´n.

Så föddes då småttingarna och det blev ny väntan; skulle det finnas någon liten vän till mig?

Fortsättning följer...

PS Läs för all del kommentaren http://slutstycket.blogg.se/ - sanningen är ljuvlig ibland! samt (av samma skäl!)"Wilseledaren" - redaktörens ledarsida i senaste Hundsport. 

"Sånt gör nytta!" som Toke sa till Röde Orm, när denne fick upp huggkubben trots att det brakade i axlarna och kastade den på kung Svens mördarband och på så vis vräkte dem överända...

Nu hade jag en drömmamma - dvs Ch Svedala Solveig Solros - till min ihopfantiserade nya påläggskalv, men var fanns pappan? Det hade hunnit bli 2007 och Yours Trulys väg inom västgötespetseriet var krokigare än någonsin... Till rasspecialen i Västerås planerades en liten mini-come-back. Jag åkte dit med valpen Gunvald och dennes pappa och tänkte att det kunde gå hur som helst... Skulle i alla fall få tillfälle att kika på lite fina västgötaspetsar! Det var över 90 hundar för Göran Bodegård, Gunvald blev bästa hanvalp, Jack fick CK och en hyfsad placering, så man kunde vara så där lagom nöjd!

Så lyfte jag blicken mot tikarna och där tvärs över ringen står hon, en underskön tik! Oj oj... Av omständigheterna kunde jag lista ut att hon var finskägd och vände mig till goda vännen Inga Kahlman, Fennican kennel i Finland. "Inga, har du något att göra med denna tik?"

"Jo, nog är det min uppfödning!" Befanns att den sköna heter Muti Ch Fennican Äbby Ädelsten, världsvinnare m.m

"Hon är mamma till min lilla Niilo", sa Inga och pekade på hunden vid sin sida, en ung hane, Ch Fennican Ivanilos. Jag tog ett par steg tillbaka och sen fram igen. Niilo var lika sin mor, lika fin och med ett härligt temperament!  Foto: Halla Seppälä 

Niilo blev dagens bästa junior och har sedermera lagt en lång rad titlar till sitt namn. Han är son till den kände Ch Skogsbygdens Fabian Maximal, som jag hade träffat och gillat och t o m vid något litet tillfälle fått förtroendet att bogsera runt i ringen. Dessutom (hade jag kläm på) har Fabian bevisat ett fantastiskt värde som avelshund och lämnat genomgående minst lika bra som han är. Saken var klar! Niilo var killen hela da´n!

Kände mig som spanjorerna på talangjakt i "Ferdinand" - Honom ska vi ha!

Kunde Yours Truly få tid/möjlighet/råd att rabiesvaccinera, titerkontrollera och hela apparaten för att åka till Finland i akt och mening att införliva den vackra och genomtrevliga Niilo i stammen, dvs. para? (Solveig var för ögonblicket glömd liksom eventuell valp efter henne...)

Kärleksresa till Finland? Skulle inte tro det... Någon annan...? Inte det heller!

Hur skulle det gå?

Spännande fortsättning följer...

Rasmus!

  Den var lång, den tog hela tio år! Så här var det:

Yours Truly (som i mitten av 90-talet "slutat" med hunderiet - trodde jag) hade hur det nu begav sig börjat igen. Året var 2000 och en tämligen nybliven västgötaspetsägare, till S& N Ch Fennican Buffalo Bill "Bero" (först) och S Ch Fennican Glada Gladiolus "Ada" (sen) hade börjat få lite dimmiga begrepp om vilken typ som skulle strävas efter. Jag åkte till Ransäter i förhoppningen att få ytterligare ett cert på Ada. Väl på plats såg jag en tik som genast fångade uppmärksamheten - Ch Skogsbygdens Wilhelmina de Ville, kullsyster till rasens dåvarande stora stjärna S Wiola. Wilhelmina hade mycket av det åtråvärda och jag gick genast fram till ägaren och förutspådde tvärsäkert: "Du får certet idag!" Precis så blev det... Jag fortsatte att hålla ögonen på Skogsbygdens bedrifter och då särskilt Wilhelmina, som fick ett antal fina kullar hos Kim Johansson, bl.a kennelns D-kull med flertalet champions. Där förvärvade Anita Whitmarsh tiken Ch Skogsbygden Dolores Snitzig "Lollo" som med tiden visade sitt avelsvärde och fick många championavkommor, bl.a med engelska besökaren GB. IR. SWE. & INT. Ch. Starvon Falcon Flyer Over Castleavery "Bobby".

Tiden gick...

En dag var jag på Norrtälje lokala KK valputställning. In i ringen klev en underbar äldre tikvalp. Jag stod som förstenad! Vilken fin typ, vilka rörelser... Sedan samlade jag mig och efterforskade via katalog och på annat sätt att detta var Ch Svedala Solveig Solros, dotter till Lollo och Bobby. Vid nästa utställningstillfälle, jag tror det var i Avesta, då var Solveig med i juniorklassen och jag meddelade den förvånande matten: "Den här tiken ska jag tinga en valp efter!"

Och tänk så blev det! Fast det var långt dit...

Åren gick...

Med tiden hade jag på olika smärtsamma sätt fått klart för mig att avel och västgötaspetsar inte var så lätt som en plätt vilket nog hade föreställts...

Ibland kände jag mig som Erik XIV (han med ärtsoppan) -"Halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare..."

Men nu hade jag en vision och en dröm och framför allt en dröm-mamma till min kommande investering. Men var var pappan? Hur skulle det gå?

Spännande fortsättning följer...

Foto: Anita Whitmarsh   Äras den som äras bör; den här vackra huvudstudien är SUCH Svedala Solveig Solros, mamma till Rasmus.

  Rasmus grubblar och tänker

allt medan ögonen blänker:

"Jag är en liten västgötaspets,

jag är väl inte någon best?

 Men vad har jag för sinne?

Är jag svensk eller finne?

Visst sjuder mandom och mod

i mitt vikingablod!

Kommer sisun i mig

från min finska farmorstjej?

But my manners, kindness, grace

and my cheerful face...

Varifrån kommer dom?

Snälla, svara mig nå´n!

Grubbel...

Nu vet jag! Yes! Jag kan!

Grandpa is an englishman!"

(inspiration till Rasmus lilla vers är funnen på http://ymer.bloggagratis.se/ - den absolut kuligaste bloggen för västgötaspetsar)