Efterdyningarna av midsommarmyset fördunklades något av att tvättmaskinen gav upp andan...



Yours Truly föll i dystra tankar... Hur mycket skulle en ny apparat kosta? Va! Ta ut en reparatör var väl inte att tänka på?



Maskinhelvetet tvättade helt Ok, men vägrade centrifugera och skölja! Och då är det ju lite värdelöst.



Men så slog det mig att lilla valpen Värdo (specialbeteckning för små otäcka djur som är just värdelösa och bara orsakar besvär) hade burit in en av sina bästa pinnar for safekeeping i sin korg och därstädes, tyst och metodiskt, förvandlat det hela till brasstickor. Valpen kallas numera lilla Vidro... Vetbeden i korgen hade åkt in i tvättmaskinen, och... Kunde det vara så att någon träflisa följt med?



Husfadern konsulterades, maskinen tömdes och plockades isär. Mycket riktigt fanns det rikligt med flis i filtrert.



Igångsättning! Men tji centrifugering!



Orkade inte ta itu med detta igår kväll, men idag på morgonen så tömde jag ut rasket igen. Fördel med att vara fruntimmer? Jo man har smalare fingrar! Alltså kom dessa i kontakt med fler stickor som far hade missat! Se där ytterligare nytta med att vara långfingrad...



Nu tvättar maskinen och tuffar och går! Så nöjd jag blev!



Gick en skön promenad med lilla Värdot som revanscherade sig och på alla vis visade att hon var väl värd att satsa på; gick fint i koppel så käck och uppmärksam, svansen i knorr och inte rädd för något, oavsett hur många stora traktorer och lastbilar som dundrade förbi och gav matte ilningar i vaderna.



Så nu sitter Yours Truly uppspetad framför skrivbordet och ska åstadkomma veckans beting:



* Ett referat



* En artikel



* Ett reportage



* En krönika



Chefen ringde just och meddelade att det ska bli ytterligare ett jobb, nämligen



* En nekrolog



En av hundsportens storheter har gått hädan.



Tillvaron är omväxlande.

Splendid midsommarhelg! Ingrid kom hit med sina hundar och stort familjemys utbröt... Jag måste säga att våra vovvar har verkligen ett fint sätt att umgås med varandra - nio hundar i åldrarna 3 månader till tio år - varav fyra fullvuxna hanar och alla kan vara tillsammans och ha utbyte av varandra.


Traditionell midsommarmat med alla tillbehör, trevliga hundpromenader - allt perfekt.


- Så rart ni bor! skrek förbipasserande tanter och försökte överrösta glada hundars skall.


Jag log tillbaka och vinkade, tänkte: Kom hit i februari så får ni se...


Men de sa jag inte förstås. Man bör väl upprätthålla stadsbornas föreställning om Idyllien - ivf nu när det är långt till snöstorm och strömavbrott, vilka oftast inträffar samtidigt! - och posten som bara utdelas skvättvis, eller då någon bil inte fungerar och det är tre mil till närmaste tjänster i civilisationen...


Idylliseringen av lantlivets behag är ingen ny företeelse. Så här beskrev poetissan Hedvig Charlotta Nordenflycht på 1700-talet odalbondens lyckliga existens:


"Av blomstrens färg och glans sitt purpur man bereder


en enfaldighet och flit är här den största heder,


den äretrapppan, där ej mycken trängsel är,


och åkerns gyllne skörd är bästa guldet här.


Sin makt man räknar av de trevne boskapsflockar,


och kräslighet sitt bord av örtesängen plockar.


Man speglar ögat i den rinnande kristall.


Det ljuvaste samljud är de tysta bäckars fall."


En dåtida svensk bonde skulle - i sin dragiga, råttätna stuga - med häpnad ha hört, för läsa var det väl inte tal om bland allmogen? - denna skildring!


Eller den samtide moralisten, greve Gustaf Fredrik Gylleborg, som helst ville försvinna till "landet" där det bara bor "värdigt folk" och hederliga människor:


"Jag vill i bondedräkt mitt forna öde dölja" - alltså rena maskeraden eller Skansenidyll. Han ville dela bondens "ljuva natt" och "ta del av hans besvär" - man undrar om greven någonsin satt sin fot i en bondstuga? - och därmed också förvärva hans hälsa och bli dygdig och god...


Var tid har sin dårskap.

För ett år sedan - Viggo och Ola i Graceland II - det var också en fin midsommar!

... å snart ska vi hugga in på jordgubbarna...

Nu stundar midsommar, den ljuvligaste av svenska högtider. Det märks på många sätt, inte minst här i Roslagen. Den närliggande storstaden töms på folk, invånarna myllrar ut i spenaten. Under helgen tredubblar Roslagen sin befolkning, hundratusentals stadsbor har intagit sommarstugor och campingplatser. Den säsongsbetonade populationsförskjutningen uthärdas med jämnmod av rospiggarna... Tyvärr trängs besökarna inte bara på parkeringar och stormarknader. Hela Roslagen ses som en legering av Disneyland och Lill-Skansen. Många av besökarna har hund. Det är inte så bra...




För när barnen slutat hoppa groda, matte lagt sju blommor under huvudkudden och husse somnat efter den tionde snapsvisan, då är tillsynen av hunden inte den bästa. Det är nämligen förbud mot lösa hundar... Just nu är vilda djur som känsligast och hundförbud råder i skog och mark.




Enligt jaktstadgans 9 § ska hundar under tiden 1 mars- 20 augusti förhindras att löpa lösa i mark där det finns vilt. Under denna tid förvandlas naturen till en enda stor barnkammare med harungar, rådjurskid och fågelhonor på ägg. Vilken hund som helst kan ofreda och till och med döda vilt. En löslöpande hund kan dessutom komma bort, bli överkörd eller råka illa ut på annat sätt.




Jakträttsinnehavaren har lagen på sin sida mot hundägaren, om det skulle visa sig att hunden har förföljt eller ofredat vilt. Hundägaren riskerar dryga efterräkningar. Hunden kan i sin tur råka ut för att bli dödad av jakträttsinnehavaren. Den paragrafen kan tyckas sträng, men det bör observeras att tre villkor måste uppfyllas för rätten att döda löslöpande hund:




hunden ska jaga eller ofreda villebråd




hunden ska inte låta sig upptagas




det ska framgå av omständigheterna att hunden uppenbarligen är löslöpande beroende på ägarens eller innehavarens vårdslöshet.




Påföljd mot förseelse mot jaktstadgan kan innebära att ägaren eller innehavaren av hunden döms till böter eller fängelse upp till sex månader.




Nu brukar försumliga hundägare hävda att "Min lilla Fiffi skulle aldrig röra minsta lilla fågelunge!" eller "Klodo är så väl tränad att jag alltid kan kalla in honom..."




Men det duger inte. En liten harunge trycker stenhårt och kan dö av skräck utan att den synbart har blivit jagad. Ett rådjur med nyfött kid kanske inte hunnit knyta så starkt band till kidet att hon söker upp det igen, om hon blivit störd. En fågelmamma lämnar i panik boet, ägg och ungar blir kalla och dör...




Under midsommarhelgen inträffar tusentals sådana tragedier. Dessutom är hagarna fulla av annat smått; lamm, kalvar, fölungar. Många av dessa blir ofredade av lösa hundar. För några år sedan blev ett föl i grannskapet jagat till döds av hundar på vift.




Hur ska man då bete sig om man träffar på ungar och bon?




Tvärnita! Samla upp barn, hund eller hundar. Stå inte kvar och titta, hur rar synen än är. Ta inte hand om ungen eller ungarna! De är inte övergivna, mamman finns i närheten och kommer att uppsöka sin avkomma, bara de lämnas ifred och hon får chansen. Vänd och gå långsamt därifrån i samma riktning som man kom ifrån. Stanna inte och fotografera! Det är förståligt, men urbota dumt och hänsynslöst, att insistera att föreviga ögonblicket... Framför allt, klappa inte! (Inom parentes sagt: går det inte att göra något åt den grasserande klappningsmanin? De flesta tamdjur gillar inte att bli klappade i tid och otid, ivf inte av främmande. För vilda djur framkallar beröring av människor dödsskräck...)




PS Medan jag ändå har ångan uppe kan vi ta det där med tävling och träning:




Naturvårdsverkets dispens beträffande tävling och träning i markerna under tid då hundförbud råder (1 mars-20 augusti) gäller organiserad verksamhet – ej enskilda hundförare som tränar på eget bevåg. Samma sak gäller SBK:s försäkringsskydd. Träningen ska bedrivas av behörig träningsledare, auktoriserad lärare eller instruktör. Träningsledarkort eller certifikat för lärare eller instruktör samt legitimation ska alltid medföras. Markägare och jakträttsinnehavare ska ha lämnat sitt tillstånd innan verksamheten påbörjas. Vid träning i sök, rapport och avsökande samt vid uppletande av föremål ska hunden bära tjänstetäcke.




Enskild träning, dressyr eller motion av hund omfattas inte av Naturvårdsverkets dispens från förbud mot lös hund.




Ovanstående text är till större delen från Brukshunden 2002 men är dessvärre ständigt lika aktuell. Är det bara Yours Truly som (hemligen) hoppas på spöregn under midsommarhelgen? Då håller sig storstadsborna inomhus, förhoppningsvis med sina hundar...

... vänner och bekanta och helt okända - 3000 unika besökare varje månad - och som med era välfunna, irriterade, kloka, arga och roliga kommentarer bidrar till att den här bloggen är en av de mest besökta och kommenterade - tack så mycket!



En riktigt skön midsommar önskas er alla!

Här kommer två nya förmågor, var och en inom sitt gebit. Välkomna!

Först Agneta Reis nya amerikan Am Ch Dragonsong Chevron One, som jag fick förmånen att se nåra timmar efter det att han - efter en hel del krångel - äntligen trampade svensk mark under tassarna. En helt underbar 4-årig tibetansk spaniel!

Och så rasens nyaste domare, Anita Whitmarsh, välkänd inom västgötaspets och domare av en hel massa andra raser. Anita W. har nu vid examination av Torbjörn Skaar och Karl-Erik Johansson blivit godkänd på tibetansk spaniel. Kanske "Brownie" och Anita möts i utställningsringen rentav? Good luck both of you!

idé & design Pernilla *Ulvus Odetta Gordon 3 månader*


(Ch Westorps Jack McCall -Sänningegårdens Gerda Linnea)



...Falle-ra... falle-rej...



ja e så gla´



åt min västgötetjej...



Lilla O har allt jag kunnat önska av en västgötaspetstik; vacker, trevlig, intelligent! Med ett uttryck som kan smälta en gråsten... Nu kanske det inte direkt står något om smältning av gråsten i standarden... men i alla fall... Man ska ju leva med dom också och visst är det fint med en ljuv uppsyn?

En tacksam tanke till hennes föräldrar Jack och Gerda, som åstadkom en sådan juvel att förgylla mattes ålderdom. Puss på er!