Winston Churchill, före anfallet vid Omdurman



Churchill, krigshjälten med V-tecknet och cigarren känner de flesta till - Sir Winston Churchill, officer, politiker, brittisk premiärminister. Churchill blev framför allt berömd för sina radiotal under andra världskriget, Bland de många kända citaten finns: Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning. Han svetsade samman den folkliga motståndsviljans djupaste känsla och riktade sig direkt till Hitler:



You do your worst - and we will do our best!



Inte alla vet att han även skrev litterärt fulllödiga böcker och fick Nobelpriset i litteratur 1953. Hans enda roman, Savrola, är en historia om undertryckandet av, och kampen för, politisk frihet.



I boken "Min ungdom" skildrar Winston Churchill sitt deltagande i 21:a lansiärernas anfall mot dervischerna vid Omdurman 1899; en helt autentisk kavallerichock - ryttarna sprängde fram knä vid knä i full galopp, lansarna fällda och värjorna dragna. I förbigående dödar Churchill, så vitt man förstår, minst två medmänniskor och förklarar att det egentligen inte är så märkvärdigt:



"En kavallerichock", skriver han, "är ganska lik vardagslivet. Så länge man är all right och sitter säkert i sadeln och har kontroll över hästen och är ordentligt beväpnad, lämnar en fienden mest i fred. Men så fort foten glider ur stigbygeln eller man tappar tyglarna eller något av sina vapen eller såras, eller om hästen såras, då kommer det ögonblick då från alla håll fienden störtar sig över en..."



En idyllisk syn på striden och en bitter syn på livet.


Precis så är det.

Syrenerna blommar! Denna märkliga vår är inte som vanligt; syrenerna vräker ut sin ljuva doft och blommar som aldrig förr, i kaskader... De tunga klasarna hänger över staket och över allting. Husfadern kommenterade detta - vi har aldrig haft så mycket syrenblommor!



Som för att markera att våren nu övergått i försommar...



Ingrid och jag och tre hundar foro i västerled och hade långa och angenäma samtal om alla sommarens begivenheter; nya stjärnor ska tändas, gamla klenoder putsas upp... Vi är i stort sett ense om resmål, nu när vi kommit på strategin!



Problemet har varit att skottar och västgötaspetsar sällan är på samma dag, så det hela är nu i demokratisk och rättvisemärkt ordning ordnat till allas belåtenhet..



Men ett fenomen lär vi inte slippa undan, detta att med hundhandlandet som numera utvecklats till rena ofoget. Varför SPRINGER folk med sina hundar? Vad ska det vara bra för? Ser inte ut som exteriörbedömning av hund, mer som om man sprang efter bussen...



Yours Truly tror att det hänger ihop med ett annat nytidstecken; dagens generations outrotliga önskan att visa upp sig själv, att ses och bli sedd. Let´s Dance!



Så drog jag mig till minnes att någon annan sagt detta förr, fast bättre.



Grubbel.



Forskning!



Så kom jag på det! I en intervju i tidningen HUNDEN 1981 - O Those Were The Says..



(Inom parentes sagt: jag skulle intervjua Kari Järvinen, just hemkommen från internationell domarturné. Det var samma årstid och väder som nu, syrenerna blommade - SAMMA syrener! Järvinen och Paul Stanton satt i syrenbersån med Ingrid, som då var liten tulta. SAMMA lilla I - som nu satt i bilen med mor! - gungade på det Järvinenska knät - ja, han är ju tvillingpappa och van... Då såg jag Kenneth Edhs bil svänga in på gården. "Slår vad om att Kenneth säger: Hej, är ni här?"



Kenneth klev ur bilen, tog en överblick över sällskapet och sa mycket riktigt:



- Heeej, är niii här...



Tre internationella allrounders på vår gård, alla herrar hade vita skjortor och det var en härlig dag! O those were the days ... vi visste inte hur bra vi hade det... Slut på parentesen).



Tillbaka till ordningen! Så här blev en del av intervjun i HUNDEN för snart 30 år sedan, det visar bara hur framsynt Kari Järvinen var (och är):



"Hela världen har upptäckt våra ypperliga nordiska domare. När gör vi det själva?



En annan järvinensk kommentar vill jag inte undanhålla läsarna. Som gammal ishockeyspelare - o dessa idrottsfinnar! - målvakt i allfinskan om jag fattat saken rätt - är han ju van vid att ta vissa smällar och säga ifrån:



Som när han dömde i Sverige nyligen, en av de stora sällskapshundsraserna, var han tvungen att stoppa bedömningen. Det var helt omöjligt att se om hundarna hade korrekta rastypiska rörelser eftersom alla handlers rusade runt ringen i expressfart. Kari verkar omhulda min favorittes, att hunden måste vara inte bara bara anatomiskt sund och välbyggd, ha prima temperament, etc. - utan måste framför allt vara typisk för sin RAS - ha alla dessa egenskaper som tillsammans gör honom lik sin ras och olik alla andra raser. Annars är hunden ifråga bara en välkonstruerad hund vilken-som-helst. Så därför är det bättre att jag låter K. J. säga det:



- Gå med hundarna, inte rusa! Det är på Stadion det är sprinterlopp i Finnkampen, inte här!



Ingenting är nämligen mer avslöjande än långsam skritt.



- Vem är det egentligen som har dresserat svenskarna att hundar, oavsett ras, ska rusa som vettvillingar i ringen?



Detta om Järvinen och Finnkampen."***PS Colliebloggen uppdaerad!Skottebloggen uppdaterad!Så nu j---ar...

Lilla valpen Odetta fortsätter att vara hemmets solstråle... Det är väldigt spännande, nya egenskaper! Från en ny mammalinje? Jag har, med växlande framgång, hos mina västgötaspetsar letat efter just denna spontana samarbetsvilja, eller lust snarare än samarbete. Lusten att vilja lära nya roliga saker, som lillvalpen tror, naturligtvis, matte hittat på bara för att behaga henne. Som detta att "sitta vackert" - det har man ingen som helst nytta av, men valpen tycker det är roligt... En god början!

Vad kommer allt ifrån?

Pappa Jacks vackra uttryck och mörka ögon samt allmänna folklighet, mamma Gerdas raka rygg och långa bröstkorg, inte som en del hundar, nuförtiden(?) - som har bröstkorg vars revben slutar "mitt på".

Svansknorren är definitivt från farmor Wilma...

Men resten då? Det finns ju andra storheter i stamtavlan, vad har hon ärvt från dem? Kärradalens Artiga Arne har säker bidragit med fina bakbensvinklar... Jag tror på mitt enkla vis att Hurradonet-hundarna, som finns både på Jacks och mormor Ella-Bellas sida, har tittat fram i form av ett utmärkt klokt och trevligt temperament... Kan en 11-veckors valp anses som "klok"? Ja, jag tycker nog det. Nu ska man inte dra för höga växlar på detta, men visst är det spännande!Lilla O ska iaf få följa med på sin första långresa idag, Ingrid och jag ska göra en utflykt i västerled. Vi får se hur det går...

Något av det mest givande med bloggandet är tänkvärda kommentarer. Visst är det roligt med gratulationer (i framgång) och sympati (när det gäller motigheter) - men ibland kommer en skrivning som får en att spetsa öronen, en ny tankegång, en generöst förmedlad insikt från ett långt hundliv. Se här:

"Ulf" skrev om hundavel, tror jag det var, att en hund är inte bara resultatet av sina föräldrars egenskaper, utan har ett helt gäng andra anfäder, vilka var och en bidrar på sitt sätt. Det kan man ju fundera på när man står förtrollad över finheterna som dyker upp, eller undrande var all skit kommer ifrån...

Eller Marianne, som påtalade hur mycket bättre våra hundar trivs med tillvaron - eller iaf ord av denna betydelse - om de får tillfälle att göra saker som de ursprungligen är skapta för. Så sant.

För 40 år sedan hade Yours Truly en tämligen spattig schäfertik, då tyvärr i min bottenlösa enfald uppfostrad efter samma mall som föregångaren, en mycket hård och knepig hane. Jag fick inte ordning på min lilla tik förrän hon fick börja spåra. Si, det var det rätta elementet, alla miljörädslor försvann i ett nafs och schäfertiken blev med tiden Sph II, innan trasigt glas och en sönderskuren sena satte punkt för brukskarriären.

Då soffan var upptagen, åkte Yours Truly och röstade i EU-valet. Annars var valdeltagandet skralt, men utgången inte ointressant för det.
Slutsatser:
Hade inte vårens fildelningsdebatt inträffat, så hade inte Piratpartiet bildats, väljarna hade inte känt behov av att revoltera och värna om den personliga integriteten genom att ge politikerna i de stora partierna, socialdemokrater och moderater, en näsknäppa. Piratpartiet hade inte kommit in i EU-parlamentet...***Mera analyser på Collie-bloggen! F.ö rekomenderas läsning av inlägget för ett år sedan - MH & återtagning, se länk till höger. Kan finnas skäl att påminna sig orsakssammanhangen och varför det blev som det blev.

Stort grattis till västgötevännen Pernilla i Göteborg som hade en heldag i Vänersborg!

Hennes Kopparås Rex Urstarke fick cert och BIM! Och inte blev dagen sämre av att Rex son Boris blev BIR-valp. Vilken härlig känsla!Det får man väl säga vara rätt sätt att fira Sveriges nationaldag!

Grattis från Roslagen! Har hänsynslös snott bilden från Pernillas hemsida; Rex håller koncentrationen i topp medan matte väntar på "domen"...

C´est pourtant plaisant comme cela va vite - det är i alla fall lustigt, att det går så fort... Siesta i gröngräset, husse löser korsord, valpen leker; idag är det skönt väder, sol och lagom varmt. Vilken skillnad mot gårdagens gravkyla genom märg och ben, vi tände faktiskt i vedspisen för att det skulle vara drägligt inne och ändå hade de stickade tröjorna tagits på. Igår var Yours Truly flitig utan gräns; städade, skurade väggar och kylskåp, tvättade fönster och tusen pryttlar, hängde upp nya gardiner, bar ut tvätt fram och tillbaka. Far cyklade och såg till hästarna, de var besvikna att han inte hade med något gott, så knäckebröd medtogs vid dagens cykeltur då också vallokalen passerades. Yours Truly är lite vankelmodig angående valet...Annars har dagen fördunklats av budskapet om att en bloggvän skadats illa vid en körolycka (häst). Vad förfärligt och sorgligt...Man tar det lilla livet för givet; i en blink kan allt förändras.

Fotot: Göran Staaf




Har just fått reda på att västgötaspetsen Ulvus Mulle hade bästa avelsgrupp i Västerås! Grattis Mulle och husse Göran Staaf! I gruppen ingick hundar från Grålöten och Vargavidderna. På bilden är Mulle med vita sockorna tillsammans med bror Manne och fortfarande hemma hos oss.





Mulle, som var 4:e vinstrikaste avelshund 2008, har fler syskon, bl.a vår Minna samt Moa och Märta. Det här var en väldigt jämn kull, pappa Sänningegårdens Bernhard och mor Ch Fennican Glada Gladiolus. Så nu har det via Mulle blivit barnbarn att vara stolt över, bl.a Grålötens Tut i Luren, vinjetthund på WDS och NordJuniorVinnare. Tut i Luren (very aptly named!) bli också BIR i Norrköping nyssens, vad roligt! Stort grattis till alla inblandade!

0-1 till Danmark på Råsunda. Nationaldagen 2009. Ytterligare ett mörkt kapitel i svensk historia.Hade grabbarna tofflor på fötterna?