Det man inte kan det kan man lära sig! Säger Yours Truly uppmuntrande till dom som frågar om olika saker (och till sig själv). Det är roligt att att lära något nytt, eller... Dåvarande professorn i nationalekonomi, tillika rektorn vid Princetonuniversitetet och sedermera Förenta Staternas 28:e president, Woodrow Wilson, uttalade vid ett tillfälle, att han uppfattade all inlärning som ”ett smärtsamt exercisförfarande”.

En annan tycks ha funnit inlärning ansträngande var Carl Michael Bellman. Så här skrev CMB ang sina svårigheter beträffande geometri:



                               ”Hjärnan ännu i mig vrides,



                                 när jag tänker på Euklides



                                 och på de trianglarna        



                                 ABC och CBA.       



                                 Svetten ur min panna gnides



                                 värre än på Golgata.”

Stackars Ingrid är drabbad; av något som först troddes vara en skum kycklingfilé, men som sedan befanns vara en bugg av värsta slag. Totaldäckad! Kröp enlig uppgift i säng fredag e.m och vaknad 14 timmar senare. Huvva...


Far gjorde en blixtinsats och åkte in med albyl och andra sipåfanmedikamenter som slutar på -yl, samt gick ut med Ingrids hundar, husse O jobbade.


Idag gjorde mor samma sak och tog med en påse hundmat. En påfallande blek och tärd dotter mötte upp och blev transporterad ner till staden för något viktigt ärende.


Krya på dig lilla I... sa mor medkännande och störtade vidare; till sopstationen med sopsäckar, till grönsakshandlaren för att köpa morötter och så till hästarnas sommarbete.Pållarna har fortfarande massor med mat, så det går inte nöd på dem, men våta var de. Fick varsin kaka bröd att trösta sig med...

Vilken väta! Alla våra träd och buskar dignar av blöta löv, grenarna böjer sig till marken... En likaledes less kompis sa i morse: Ska man börja odla näckrosor?

Men håll ut! För ett år sedan skrev jag på bloggen att det var regn, åska och 11 grader - vi tände i spisen... Och sen kom sommarvärmen! (Yours Truly - optimist)

Vår Jack och bror Björne som 3-månaders buspojkar - med en särskild hälsning till uppfödare/fotograf Annika och Lilleman!

Nyckeln till framgångsrik uppfödning ligger varken i omsorgsfullt komponerad kost eller ett välformulerat standardideal. För att hunden ska kunna bli till den nytta och glädje den är tänkt måste den livsviktiga sociala relationen mellan hund och människa byggas upp från början - den tiden då valpen växer upp. Med valpuppfödning menas både det som uppfödaren tillsammans med modertiken åstadkommer under de första månaderna och den tid då valpköparen tar vid. Det viktigaste är att ge valpen en så lycklig barndom som möjligt.

Präglingstiden är livsavgörande
All beteendeforskning har visat att den första tiden i en varelses liv är livsavgörande för individens fortsatta utveckling. Däggdjurens hjärna är som mest mottaglig för intryck, såväl negativa som positiva, under de första månaderna. Djur som föds upp utan kontakt med människor blir aldrig riktigt "tama". Apungar som berövats vård av sin mor och som föds upp med artificiell "amma" får allvarliga mentala störningar och kan aldrig föda upp eller vårda egen avkomma. Spädbarn som inte fått knyta en djup känslomässig kontakt med förälder eller vårdare tynar bort och dör av brist på kärlek.

Lika viktig är socialiseringen för hundvalpen.
Hunden är nästan det enda djur som föds upp enbart som sällskap och/eller för att arbeta tillsammans med människan. Det räcker inte med att du som uppfödare har en välrenommerad kennel, håller minutiöst rent hos valparna och utfodrar till punkt och pricka, om inte du eller dina medhjälpare har kunskaper och tillräckligt med tid att ägna åt valparnas mentala utveckling.
En hundvalp måste ges tillfälle att utveckla sina medfödda beteendena under rätt tidsperiod. Systemen är öppna för information under den utvecklingstid då de har betydelse för hunden. Det betydelsefulla är att valpens första upplevelser blir de avsedda och riktiga. Därför måste uppfödaren känna till utvecklingsperioderna och dess innebörder.

Från födseln till 2 veckor
Det viktiga för valpen i denna period är att äta och hålla sig varm. När valpen är vaken är rörelseriktningen ett målmedvetet kryp mot värme och näring. I de nyfödda valparnas centrala nervsystem pågår en anpassning av medfödda beteenden, bl a uppsökande av föda. Valparna utvecklar snabbt system för att fort komma fram till spenarna. Flaskuppfödda valpar får aldrig träna upp "matsökandet" och har för livet ett handikapp i att använda näsan på ett rationellt sätt.

2-3 veckor
Under perioden utvecklas grundläggande aktiviteter. Valparna tränar på att gå, står och röra sig; ur den anonymt kravlande valphögen utkristalliseras individer med nyförvärvade fysiska färdigheter. En mycket speciell upplevelse att se valpen för första gången gå "på höga ben"!

21:a dygnet
Den 21:a dagen inträffar en betydelsefull och nästan dramatisk förändring. Vore valparna födda i en "lya" skulle de nu gå ut för första gången. Valparna börjar kunna vifta på svansen, de är nyfikna och söker kontakt. De står nu i starten på den viktiga "präglingsperioden" - en valp ska nu lära sig vilken art den tillhör. För att det sociala system ska kunna utvecklas krävs att hundvalpar får träffa hundar och människan = uppfödaren och dennes familj.

3-5 veckor
Den här tiden är flockprägling det dominerande inslaget i valpkullens utveckling. Valparna uppfattar nu varandra och börjar leka. Synupplevelser har liten betydelse i förhållande till lukter. Varje valp ska ha daglig individuell kroppslig kontakt med människan/uppfödaren, d v s valpen lånas varje dag från kullen till en annan plats. Under minst en kvart ska du sysselsätta dig med valpen för att skapa en positiv anknytning till människan. Görs detta senare i livet blir resultatet betydligt sämre.

Människor och hundar förstår inte varandras språk. Hunden, även den lilla valpen, är dock djupt samarbetsvillig och beredd att vara till lags. Dessutom är hunden, precis som människan, ett flockdjur med stark känsla för sammanhållning och familjeliv. Det är den egenskapen, som för du som uppfödare och sedan valpköparen, ska utnyttja under den tid som valpen präglas. Dessutom har vi ett språk gemensamt med hunden - kroppsspråket. Visserligen är kroppsspråk inte exakt överensstämmande, men vi kan imitera hundens uttryckssätt så gott vi kan. Göra oss små och inbjudande, inta en nedhukad hållning när valpen tas emot, inte stirra in i ögonen, berömma med lågmält pjoller. Djur som tappar kontakten med Moder jord blir lätt osäkra. Gå ner på valpens egen nivå, på golver eller marken. Valpen vill gärna undersöka ditt ansikte, vilket är hundars naturliga beteende vid kontaktsök. När valpen blivit van vid det enskilda umgänget kan du mycket väl lyfta och bära och ta den in famnen.

Vissa valpar har höga tröskelvärden/svårigheter med kontakten; den söker sig från de andra valparna och går och sniffar för sig själv. Dessa ensamlodare behöver du sysselsätta dig extra med; rörlig lek med något intressant "matnyttigt" motiverar till kontakter med omgivningen.

5-7 veckor
Under den här perioden vaknar intresset för jakt- och kamplekar. Valparna blir allt säkrare på att följa och ta fatt rörliga ting. Styr in lekarna till samarbete med människan och knyt banden närmare mellan den enskilde valpen och dig själv. Rulla en boll eller ett äpple och försök påverka valpen att komma tillbaka med "bytet". Valparna måste nu få göra sina små undersökningar och upptäckter av världen utanför valphagen.
Mellan valparna blir lekarna vildare och mer dominansinriktade. Mamman deltar också i lekarna och visar sig nu från en klart uppfostrande sida, vilket har stor betydelse för att att träna dominans och försvar.

I en valps lyckliga barndom ingår också bibringandet av föreställningen att andra varelser är "snälla" - d v s uppfattar valpen som just "valp". De flesta normala hundar beter sig tålmodigt och vänligt mot valpar. Men alla hundar är inte normala och kan ha fått sina naturliga instinkter förträngda. En del hundar har aldrig fått tillfälle att umgås med hundar av olika ras, kön och ålder. Valparna bör få träffa vuxna, snälla hundar som förstår sig på "barnuppfostran".

7-12 veckor
Från ungefär 7 veckors ålder övergår präglingen i den fas som kallas "ledarprägling. De medfödda beteendena är i hög grad mottagliga för social anpassning. Valpen är utåtriktad och påverkbar, dess upplevelser blir bestående minnesbilder. Valpen har nu lättast att smärtfritt anpassa sig till nya förhållanden. Ur den synvinkeln är 8 veckors åldern den förmånligaste tiden för valpen att komma till sin nya familj/flock.

Det är viktigt att valparna tidigt får positiva erfarenheter. Valpar ser dåligt, ett föremål kan på avstånd se obegripligt och farligt ut. Blir en valp rädd för en kvast, en sopsäck eller en farbror med krycka, som måste den få tillfälle att bekanta sig med detta okända. Risken finns annars att ett komplex grundläggs för kvastar, sopsäckar eller käppförsedda människor. Du får absolut inte lyfta upp och trösta den lilla valp som blivit rädd. Det stärker valpens intrycka av att något verkligt förfärligt har inträffat!

Det är en stor fördel om uppfödaren har kunnat lägga ner omsorg på att jämna vägen för valpens första upplevelser i nya situationer.
En del människor är rädda för hundar eller mycket ovana vid att umgås med djur. Undvik att sammanföra valparna med personer som uppträder obalanserat, för deras egen skull och för valparnas inte minst.

Skötsel och vård
Även om småvalpars pälsvård är föga betungande, behöver de ändå ett visst mått av ans eller i varje fall daglig genomgång. Det är fördelaktigt om dessa rutiner är tränade redan från början. Bekvämast för alla parter är vård/genomgång på ett bord. Att snällt stå stilla och avslappnat på ett bord och bli ompysslad av husse/matte, är nästan det enda valpen bör kunna, utom att vara rumsren, komma på inkallning och gå i koppel.

Fördelen med tidig bordsträning uppdagas den dag hunden ska besöka veterinär. För en hund som inte lärt sig stå på bord för att bli undersökt, kan veterinärbesöket bli en onödigt traumatiskt upplevelse. Veterinärer brukar uppskatta att få patienter som inte försvårar deras jobb. En ovan hund som sätter sig på tvären förvandlas lätt till en stark och vig motståndare!
Daglig bordsträning är också ett måste för ägare av småhundar med framtida utställningsplaner.

Börja med att ställ upp valpen på skötselbordet, d v s ett stadigt bord med halkfritt underlag. Bordsytan bör inte vara alltför stor att röra sig på. Valpen måste tidigt bibringas uppfattningen att på bordet står man still. Håll hela tiden handen runt valpens framdel och var beredd på plötsliga skutt ut i geografin. Valpar har dålig avståndsbedömning och uppfattar inte hur långt det är till marken, utan faller handlöst. Småprata vänligt med den lille, håll ena handen under hakan och den andra stödjanden under bakdelen. Tjuvhåll inte - det är meningslöst - utan försök att visa att det enda som krävs av valpen är att den ska stå stilla och bli smekt och få olika kroppsdelar undersökta.

Stryk längs sidorna, titta i ögonen, lyft på öronlapparna, kika under läpparna och lyft på tassarna en och en. Krama ur en bomullstuss med ljummet vatten och torka bort sekret ur ögonen. Titta i de snirkliga vecken i öronmusslan, eventuellt smuts och öronvax torkas bort med med en bomullstuss med matolja och tops, men peta aldrig långt in i örat. Låt valpen stifta bekantskap med borste och kam och klotång. Observera att småraser behöver klippa klorna oftare än större hundar.

På valpar som har långt hår mellan trampdynorna avlägsnas tassens hår på undersidan. Använd en liten vass sax och klipp bort all päls som sticker ut mellan trampdynorna. Valpar av kortbenta och långhåriga raser måste läras att ligga på rygg för att få underredet borstat och uppfräshat. Gör de dagliga bordsträningarna korta och angenämna. Lämna aldrig en valp ensam på bordet, inte ens några få sekunder. Lyft alltid ner valpen och beröm.



Bilåkning
Bilåkning tränas enklast från 6-veckorsålder. Stuva in mor och barn i ett åksäkert utrymme i bilen (t ex kombibilens bagageutrymme eller i en stor trälåda). En medhjälpare kan behövs för övervakning. Morötter eller ett par trevliga ben kan ge avledande sysselsättning. Valpar som tidigt fått intryck av att bilåkning är något positivt, blir nästan aldrig bilsjuka senare i livet.

Inkallning
Redan från 7-8 veckorsålder kan du göra små inkallningsövningar med valparna. Det är vid den här åldern som valparna skulle ha följt sin mamma på små strövtåg. För att kunna rädda livhanken måste de vara uppmärksamma på henne. Det är samma naturliga beteende som du ska utnyttja vid övning. Passa på när du ser att valparna lullar iväg en bit från dig. Försök att få avståndet till cirka 10 meter. Gör ett lystringsrop, när valparna tittar upp ropar du en gång till och försvinner in bland buskarna i "lagom" fart, så att de små hinner ifatt. Valparna hörsammar ditt rop och "flocken" återförenas under omsesidig glädje. En övning per dag kan vara lagom.

Rumsrenhet
Många förstagångsägare oroar sig över rumsrenheten. Från 6-veckors ålder kan man styra valparna mot regelbundna rastningar. Passa på att bära ut valparna till samma plats det första du gör på morgonen och det sista du gör på kvällen, samt varje gång de vaknat, ätit och lekt. Valparna får snart reflexen att uträtta sina behov ute, miljön i valprummet/hagen blir sundare och du sparar mycket arbete.
Och sedan, när valpen är vaccinera och kan gå hyfsat i koppel, åka bil, etc. - då är det dags att försöka komma på rätt kurs i livet! Alltså valpkurs! Valpar är färskvara; den tiden, från c:a 3 månader och framåt - när systemen är öppna för inlärning, den kan aldrig återskapas. "Förskola" är något av det roligaste man kan göra med sin lilla valp. För övrigt finns det ingen mer upplyftande syn än en nyanländ valpkurs. De små är nyfikna och pigga, ägarna förväntansfulla. Det lyser i ögonen. Ingen har kommit till hundklubben för att de har problem. Man kostar på sin lilla valp den här kursen. Man vill den väl. Det är en härlig inställning.
Så det ska vi göra i morgon!

Hemskt väder, ösregn och halv storm - hundarna vill inte gå ut. Samma igår, då skulle vi egentligen ha åkt in till brukshundklubben med lilla valpen och pappa Jack som moraliskt stöd, för att introducera henne inför valpkursen som börjar nästa vecka. Men det fick vara, dels på grund av hällregn, dels för att det visade sig vara hunduställning på området. Stackarna! Bestämmer mig för att Odetta är så mentalt stark att hon klarar att komma till ett främmande ställe med en massa obekanta hundar, utan att ha övat i förväg...



All aktivitet är lagd på sparlåga och inomhus. Funderar på om Yours Truly ska känna skuldkänslor för att mina hundar inte "aktiveras" såsom beskrivs på androm bloggar och hemsidor. Aktivitet är väl bra och modernt? Bestämmer mig för att detta får hundarna bestämma själva...




I bland har man en känsla av att de värsta aktivistterroristerna egentligen valt fel djurslag - de borde ha katt, en art som tillbringar en stor del av dagen vegeterande och ackumulerande energi, för att plötslig explodera i ett febrilt enerigryck. Låt mig förklara!




Det är ju på så vis att hunden påverkas av ägarens livsföring. På 70-talet och tidigare var det vanligt att hundägare cyklade och promenerade med sina hundar till klubben eller tävlingsområdet. På så vis fick hundarna mycket av rörelsebehovet tillfredsställt i lugnt tempo och fick också en naturlig uppvärmning före träning eller prestation. När man sedan cyklade eller promenerade hem kunde hunden varva ner och slappna av. Nu stuvas hundarna in i kombibilar, kanske en kort rastning och sedan direkt ut till aktiviteter. Därefter in i bilutrymmet eller buren igen där en hund har begränsade möjligheter att varva ner efter högintensiv aktivitet.




Samma gäller tillvaron för familjehundar. I bostaden ligger hunden vissa tider ensam och när ägaren kommer ska "allt" ske. Det ska rastas och vårdas och utfodras, kanske också tränas och aktiveras. Mängder av saker måste hinnas med och samvaron blir varken lugn eller förtroendeskapande. Hunden kommer i värsta fall att sammanknippa ägarens närvaro med ett tillstånd av konstant upphetsning. Många hundar stressas kolossalt av att alltid behöva vara på tånaglarna. Tro mig, jag har sett några stycken... Det är dessutom som upplagt för muskelbristningar och andra skador.




Det här är jag förmodligen ganska ensam om att tänka...

Men... hundens behov av aktivitet och meningsfull sysselsättning varierar starkt mellan individer beroende på ålder, ras, storlek, utfodring, temperatur och andra omständigheter. Det kan vara knepigt att reda ut vad som är ”aktivering”. Mycket ryms inom det begreppet, t o m finns det ett uttryck som kallas aktiv vila, ett vedertaget begrepp i idrottssammanhang. Med aktiv vila menas att man vilar från det man brukar göra och gör något annat. Aktiv vila är till för att avlasta muskler som kanske fått arbeta ensidigt. För hundmotion kan det innebära att man går skogspromenader på mjukt underlag eller låter hunden simma istället för cykelmotion på asfalt. Aktiv vila kan även ha stor mental betydelse. Hunden har lättare att koncentrera sig på en ny uppgift genom att vila från det som den brukar göra. Det är stimulerande för hunden att få nosa omkring och ”läsa av” omgivning, inte bara göra det som ägaren förväntar sig. Ett sätt är att gå på nya ställen. Hundar tycker det är mer spännande att inte veta riktigt vart ”resan” bär. Man får inte glömma att hundar först och främst är familje- och flockdjur, inte tävlings/träningsmaskiner... Våra hundar är alltid tillsammans och håller reda på varandra och på resten av familjen. Det är också ett slags aktivering som ger meningsfull - ur hundens synvinkel! - sysselsättning. Förmodar att detta är att svära i kyrkan i vår hyperaktiverade omvärld, men så är det...

Under en tjusiga tid of the Life of Yours Truly medarbetades i en sporttidning. Just det, det trodde ni inte om lilla ja, ha ha...




Tidningen hette LadySport Magazine och var mycket seriös och påkostad, huvudinriktningen var kvinnoidrott med lite utvikning på hälsoaspekter och slikt. Jag var full av entusiasm - det är jag iofs alltid med det mesta man har för sig - ett helt fyrverkeri av kreativitet! Man blev otroligt kunnig i de mest aparta saker; från intervallträning till metaboliska avfallsprodukter i blodet, etc. - gjorde jämförelser mellan Merlene Ottey, friidrotts-VM i Tokyo 1991 och Wilma Rudolph, Rom-olympiaden 1960, m.m Den senare, för nästan ett halvt sekel sedan, sprang 100 meter på en tid under 11 sekunder - manuell tidtagning! Enligt samtida lyriska reportrar reducerande sina amerikanska lagkamrater till "ett gäng knubbiga tjejer som sprang efter bussen..." Så där höll det på. Det var mycket kul.




Detta belönades - inte direkt så man blev rik - men en hel del framskjutna reportage och artiklar med bildbyline och allt - det yttersta karmat för en strävsam reporter. Jag fick tom skriva på ledarsidan. Jojo... Detta hade jag så när glömt, men tidningen dök upp i en arkivresning, se här bevis på när det begav sig! Vi som jobbade hade fina jackor med tidningens namn i tryck. Min som var vit, har jag fortfarande kvar, nu fullt användbar som stalljacka...




Ack vad allt har man inte varit med om! Tyvärr bar sig tidningen inte ekonomiskt och lades ner efter ett par år. Suck! Som alltid har man varit något decennium för sin tid...

Det är på senaste tiden som Yours Truly börjat få smak för det inskränkta och dumma - såsom det manifesteras i böcker, tidningsartiklar och bloggar.
Det finns nämligen sådant som hör till det dummaste människan kan läsa men som är djupt underhållande...
Genren går inte att beskriva genom att rada upp en mängd kännetecken, ty det handlar om sådant där nästan allt det skrivna är dumt på det ena eller andra sättet, författaren ter sig löjeväxkande eller motbjudande, men där det hela likväl blir intressant. Det kan vara själva flödet av obetydligheter som roar.
Tätplats har självfallet jägar- och kennelpublikationer, här kommer verkligen den pompösa uppblåstheten till sin rätt, just själva märkvärdigfieringen av verksamheten har en inbyggd, till att börja med dold charm.
Redan den kongeniale skådespelaren Fridolf Rhudin visste att man kunde skoja med Kennelklubben i den odödliga monologen Den Ensamma Hunden: Jag ska ha valpar i mars... Matte tror att det ska bli championvalpar. Jag vet vad det blir jag, det blir vanliga bonnhundar... Och då får man inte vara med i Kennelklubben!
På senare tid har andra folkkära rollfigurer med avstamp i hunderiet dykt upp i TV-rutan. Till exempel Görel hundtränare (Mia och Klara) och Pudelmannen i Hammarkullen. De skickliga skådespelarna måtte ha specialstuderat sina förlagor i det levande livet och så att säga, skruvat det hela ett varv till. Fast egentligen behövs det inte. Se skådelspelaren Göran Forsmark som Pudelmannen Svante..
Det är dumt och oemotståndligt...
Här får man tänka på hur pass mycket vår hobby får ta över våra liv. Snart är vi där och blir en Görel eller en Svante. Det fåniga och petimetriska i hundsporten ligger nära under ytan. Alltså: Varning för Pudelmannen i oss alla och envar!

Hej ni som läser tidningen Brukshunden - det är Jack som är på bilden illustrerande kröniketexten Det Lilla Livet. Jag vet att folk kommer att fråga, kanske känna igen fotot...


Fast krönikan handlar förstås om Jacks dotter Odetta, så det blev lite fejk! Tillgängliga bilder på lilla O visade sig inte hålla för publicering... Men far och dotter är så lika så det spelar ingen roll och Chefen hade redan den fina bilden på pappa i samma ålder. Hur som helst blev det ett trevligt inslag i tidningen, det var vad som var beställt, så alla är nöjda. Och krönikörens uppgift var att förmedla känslan av och glädjen med en liten-valp-vilken-som-helst...

Något har hänt. Vaknande en morgon och rörde mig lite försiktigt... Kändes ingenting! Ingen ilning av smärta i korsryggen, ingen ischiasnerv ikläm! Vafalls! Hade blivit så van vid detta tillstånd som plågat de senaste åtta åren; ingick väl i att bli gamling...

Gick upp och knallade omkring, fortfarande ingenting, ryggen höll sig lugn.

Kände blott en stillsam eufori!

Vad var det då som inträffat? ändrats på? vilken helande underkur hade hugsvalat den skröppliga kroppen?

Inte en susning! Inga doktorer, pillerkrämare, kotknackare eller svängare av rökelskar kan ta åt sig äran.

Kanske är det bara så här att en annan mitt i livets lopp har tappat 3-4 kilon och på så vis blivit av med en del överhäng, vilket i sin tur bidrog till snedbelastning, etc? Ja det måste väl fresta på i längden att kånka runt på typ en ordinär huskatt?

Och hur hade tappandet gått till? Har ej bantat, fastat, späkt mig, tränat eller ens motionerat...

Jo hemligheten är borttagandet av allt "vitt" i kosten - socker och vetemjöl (snask, läsk, etc förtär jag ändå inte), ett minimum av stärklelserika födoämnen som pasta, ris, potatis. Syftet med omläggning av dieten var inte att bli smalare (och förhoppningsvis snyggare...) utan helt enkelt att Yours Truly sen gammalt har lite tjall på blodsockret och blir väldigt trött av pannkaka och wienerbrö...

Kanske är roten till det onda med svenska folkets övervikt och välfärdssjukdomar helt enkelt den heligaste av svenska riter - fikapausen? Då med alla smarriga tillbehör förstås... Bort det!

Så nu fungerade det med denna glädjande spinn-offeffekt. Inte för att det kanske direkt Syns - men det KÄNNS...

Provade finjeansen som inte gått att knäppa de senaste åren. Gick utmärkt att knäppa!

Och pigg är man! Hurra! Hosianna i höjden! Heureka! Tack käre gode Gud som sett till din tjänarinnas ringhet! Nu ska här göras allt som tidigare varit pinligt; städa, skura, dammsuga! Kamma och borsta djur! Träna hundar! Promenera! Ja, Jesus - jag skulle kunna lyfta en liten häst...